fredag 18 mars 2011

När Tino kom till världen

Min förlossningsberättelse

Söndag 6/3-11
På kvällen vid 21-tiden börjar jag känna sammandragningar och de känns annorlunda än förut. De är liksom starkare och kommer oftare fast att de fortfarande var oregelbundna. Säger till Aneek under natten att jag tror det är förvärkar och att det snart är dags för lillen att komma.

Måndag 7/3-11
Jag har fortfarande förvärkar på morgonen men på dagen så avtar dem och jag blir lite besviken att det har stannat upp!! Känns som det var falskt alarm och att de ännu var långt kvar tills vi får åka in på förlossningen. På eftermiddagen är det även ett besök på MVC och allt var bra och hon trodde ändå att det var nära nu, då jag hade gått över 3 dagar. Men fick ändå en ny tid den 14/3 ifall om bebisen inte skulle ha kommit innan dess.
Mellan 17 och 18-tiden börjar värkarna bli kraftigare igen och mer regelbundna, ca 9-10 min mellan dem. Min mamma ringer min syster som tränar då det är hon som ska köra oss till Helsingborgs förlossning för att förbereda henne att vi nog ikväll åker in. Klockan blir 19.00 och jag ringer till förlossningen och berättar att jag nu har regelbundna värkar på 4-5 minuters mellanrum men att de endast varar i ca 35 sekunder. Hon säger att dessa korta värkar är vanliga i början och tycker jag ska stanna hemma och vänta tills dem kommer upp till över minuten. Hon tycker jag ska försöka äta, packa klart BB-väskan och ta ett lugnande bad.
Jag bestämmer mig för att stanna hemma ett tag till då jag absolut inte vill behöva bli hemskickad. Försöker äta två smörgåsar och dricka O´boy, men det är svårt då värkarna nu verkligen gör ont och jag absolut inte kan sitta ner när det gör som ondast. Jag står mestadels upp hängande över en fåtölj då det känns bästa så. Kollar på 16 and pregnent och sedan Ett barn i minuten. Men tillsist orkar jag inte längre och ringer till förlossningen igen efter kl. 21.00, hon säger då att om jag inte längre står ut så ska jag självklart komma in. Medan syrran är och tankar bilen så försöker jag andas igenom värkarna men det gör nu skitont!!!!
Vi åker hemifrån ca kl. 21.45 och är framme vid 22.15 på förlossningen, har kraftiga värkar mellan bilen och in till sjukhuset. Måste gå på toaletten innan vi går in på förlossningen, sedan blir jag mottagen av en barnmorska som visar oss in till ett förlossningsrum och säger att vi ska vänta här tills en ledig barnmorska kommer. Vår barnmorska kommer in och kopplar på CTG för att mäta mina värkar och här ska jag ligga i ca 15 min, hon går igen för att titta till några andra patienter. Jag känner att det är jättesvårt att ligga ner och känner nu även ett tryck neråt!! Skriker på Aneek att han ska trycka på den röda knappen på väggen och då kommer vår barnmorska och en undersköterska rusande, men hon ser inga värkar på CTG:et. (Va??? Jag måste ju ha värkar tänkte jag).
Hon undersöker mig och säger till min stora förvåning att barnet är på väg och att jag har honom inom ca 30 minuter!! (Va???? Hörde jag rätt, kommer han nu!!!!!)
Jag byter om snabbt liggande i sängen och nu så har jag verkligen krystvärkar som trycker på. Det gör så ont och jag skriker ut det med, barnmorskan säger till mig att istället stänga munnen och använda kraften att krysta istället. Det bränner som fan och hon säger till mig att krysta en gång till så är han ute...kl. 22. 56 föds vår älskade son Tino all lycka och glädje sköljer över än och jag ser att Aneek gråter. Känner direkt en enorm kärlek till denna lilla kille som bara är vår och samtidigt lite chockad hur snabbt förlossningen gick men är så tacksam att allt gick bra :)

Det är verkligen den bästa känslan i världen att efter nio långa månader få hålla sitt barn i famnen. All väntan och smärta går inte att jämföra med den lycka och kärlek man känner för detta lilla liv så vi har skapat och nu älskar i all evighet!!!



1 kommentar:

  1. Nej det finns verkligen inget som går att jämföras med kärleken över ett nytt litet liv! Vad fint att Aneek grät! Det gjorde Charlie också!! Men Tino är helt underbar så som "moster" så är jag glad att han är här!! Nu är det bara 9 dagar kvar till mässan förresten! Kul! Puss å kram

    SvaraRadera