tisdag 6 april 2010

Kulturkrockar

Sverige vs. Thailand


DET ÄR JU stor skillnad att ha ett förhållande på distans i relation till att bo och leva tillsammans. Vi hade ju ett distansförhållande i över ett årstid och det var ju såklart tufft att inte kunna ha den kontakt som man vill ha när man är nykär!!!
Men vi kämpade på och nu efter avslutade studier (nästan iallafall) bor vi tillsammas och det är verkligen så underbart=D Men vårt förhållande skiljer sig lite från andras då vi har skilda kulturer och synsätt, det bidrar med att det ibland kan uppstå kulturkrockar och missförstånd...

Några exempel:
- Olika syn på tid och planering.
- Skillnader i mat- och sovvanor.
- Olika synsätt på kvinnors/mäns uppförande, beteende, utseende.
- Thaihumör!

Och så vidare, listan kan göras lång...Ni som har förhållande där kulturer och traditioner skiljer sig, hur ser det ut hos er? Hur bemästrar/tacklar ni dessa skilda uppfattningar? Möts ni på halva vägen, eller?

Ni som är från Thailand, eller är tillsammans med thaiare, upplever ni några av ovanstående "problem"? Berätta gärna om era egna erfarenheter!!

4 kommentarer:

  1. Jag har ju inget förhållande med en thai, men har en väldigt nära vän eller hur jag ska säga :) Och det jag än så länge har märkt av är mat å sovvanorna. Det skiljer sig totalt =) Vi skrattar mest åt varandra när vi stöter på detta. Sen frågade han om jag skulle städa OM vi skulle bo tillsammans. Jag sa att det fick vi minsann hjälpas åt med, och då skrattade han lite =)

    SvaraRadera
  2. Jag är Thaitjej. Uppvuxen i Sverige för det mesta.
    Min kille är västerländsk. Och jag har ett hett thaihumör jag. Det kan jag erkänna. Jag sover inte ihop med min kille...ingen sed eller så. Det bara är så hos oss. Jag är lite pryd ibland. Tycker om färger i mode...inredningen med. Ja allt.
    Min kille ser inte det rosa hemma hos oss mer...haha

    Jag har stor släkt. Thailändare vill inte förlora sitt ansikte. Även om man är arg så håller man minen och ler. Inte överdrivet. Träffar man på någon man typ hatar så är man jätte trevlig. Typ ger kram och beröm och så vidare.
    Det är typ lite tvärtomspråket i Thailand.

    Man battlar diskret. Ju trevligare man är när man hatar varandra desto mer irriterande för den andre. En viss diskret blick kan äen få en att brinna inombords.

    I asien tävlar tjejern diskret om mode, prylar, killar, familj..ja allt ska vara bra. Och det man inte har..det säger man att man inte vill ha.

    Jag äter vanlig mat till frukost, thaimat.

    Jag klär mitt barn i söta kläder. Hennes Outfit ska vara perfekt. Allt från hår, kläder skor med mera.

    I familjen..ja med min mamma, pappa och kille kan jag visa vad jag tycker och tänker. Jag kan visa mig arg. Men det är ju inom familjen. Och man erkänner ALDRIG utåt sina brister som bråk i familjen med mera.

    Jag är väldigt svarsjuk...men blir inte arg på killen. Utan på tjejen som flirtar med min kille. Men jag är även uppfostrad till att det är okey att som man vara otrogen mot sin fru....knasigt.

    Jag älskar kläder och har ett helt rum med det.

    Min kille hanterar mitt humör jätte bra. Nu menar jag inte gapa och skrika. Det är mer att vara putt, sur och snäsig. Inte stå och slänga saker, gapa och sådant.

    Jag är otroligt hängig på min kille. Mina thai väninnor är precis som jag. Klängig på sin kille, klär sina barn perfekt och klär upp sin kille och så vidare.

    Det är väldigt svårt att förklara våran smygande kultur. Du märker av det inpå i Thailand.

    Även om killen tjänar pengarna så är det diskret frun/tjejen som har kontroll på det. Kvinnan som väljer det mesta till hus, inredning, aktiviteter och så vidare.

    Nu är allt detta inte så hos mig..men jag vet många som har det så..som mina föräldrar.

    Tjen som fixar ihop med saker och sådant. I kina är det kvinnor som är affärskontakter och den som håller ordning i ekonomin. Så är det för det mesta i Thailand med.

    Det är bara att hantera allt detta.


    /Nee Mee

    SvaraRadera
  3. Jag är gift med en halvthai som har bott i Sverige i princip hela sitt liv. Nu bor vi i Bangkok och studerar. Jag har faktiskt inte märkt av några större kulturkrockar..inte vad jag kan komma på nu iallafall... Eller så är det för att vi vart tillsammans så länge att jag inte märker av det. Men det skulle vara intressant att höra lite mer ingående om hur tankarna skiljer sig. Däremot så av att ha läst (finns mest om tjejer) om vad som skiljer sig mellan thaitjej och svensk kille men inte tvärtom.

    Däremot så tycker jag det låter lite obehagligt det som Nee Mee säger.. om att inte tappa ansiktet men ändå att gå så långt som att berömma le och prata. Det känns oerhört falskt och elakt. Att få vänner här (thai tjejkompisar) känns nästan omöjligt då de är så svåra att öppna sig.. och när man dessutom har hör hur det funkar så känns det inte heller som att man vill (men man ska inte döma alla).

    Hur länge ska du stanna i Thailand och vart bor ni permanent just nu, vad är din sysselsättning (precis hittat din blogg) :)

    //Angelica

    SvaraRadera
  4. Hej Angelica!

    Jag ska stanna i 4-5 månader och delar lägenhet tillsammans med min thaikille i Chiang Mai. Jag är egentligen nyexaminerad förskollärare, men just nu läser jag två distanskurser från Sverige. Va kul att du hittat min blogg, har du en egen?

    Det som skiljer sig mycket är att min kille kan ändra på planerna i vilken minut som helst...alltifrån att vi egentligen skulle gå på bio eller vart vi ska fira Songkran, hans födelsedag etc. Det är klart att man ska kunna vara spontan och flexibel, men kan bli lite irriterad att saker helt plötsligt bara förändras! Någon annan som känner igen detta beteende?

    Även synen på kvinnor/mäns uppförande är skilda. Tjejer ska vara mer pryda och inte klä sig för sexigt, medan det är mer okej för mannen att vara mer utåtriktad och charmig! Det är liksom helt ”normalt” att en thaiman har många kvinnor, då Aneek har berättat för mig vilka som har flera flickvänner/fruar/älskarinnor i vår vänskapskrets...vilket jag tycker är helt fel förstås!!!

    Thaihumör som jag nämnde innan, kan vara att han går runt och "surar" och då inte vill prata. Men det är något som går snabbt över…har pratat med andra tjejer som upplever samma "problem" med sina thaikillar. Så det är nog något som är relativt vanligt för thailändare, eller har jag fel??

    Väldigt intressant det här med kulturkrockar och saker som skiljer sig åt tankemässigt hos varandra...men det viktigaste är ändå att man kan acceptera varandras olikheter men samtidigt kunna kompromissa! Man ska ju liksom inte helt "tappa" sin egen kultur eller synsätt för sin partners skulle!!

    Berätta gärna mer om dig och din kille, Angelica...blir så nyfiken=)

    Mvh
    Magdalena

    SvaraRadera